Henry Jekyll och Systembolagsbesöket

Ikväll var det avslutningsfest för danskursen, men när denna text börjar var det morgon. Låg och tänkte på Dr Jekyll och Mr Hyde, som jag läst dagen före. Han hade uppfunnit en brygd som gjorde att han kunde förvandlas från den äldre gudfruktige Henry Jekyll till den yngre och ondskefulle Mr Hyde. För mig framstod denna brygd helt enkelt som öl. Att dricka öl var som att få en kram, eller sitta i en bastu. På ett sätt blev man en annan person. Det var inte ett fiktivt medel man behövde uppfinna - det fanns redan. Hade aldrig varit inne på Systembolaget tidigare, trots att jag passerat dess gap varje dagliga bibliotekspromenad. Idag skulle bli första gången jag klev in i dess flaskegrotta.

På min väg mot gågatan där både bibliotek och Systembolag fanns fick jag syn på en ensam tjej som satt på en busshållplats, på andra sidan gatan. Hennes lår påminde om båtfendrar mot en kaj och mina ögon riktade sig som det röda på en kompassnål. Tittade några sekunder för länge medan jag gick; hon tittade upp och jag tittade snabbt mot gångriktningen igen. Bussen kom nog inom kort. Ingen idé att... hur ofta gick bussen förresten? Hade gått säkert hundra meter innan höstlövstankarna var ihopsopade i en prydlig hög. Vände mig om i stillastående. Hon satt ju bara där. Satt hon kvar? Gick inte att se från där jag stod. Började gå tillbaka. Gick över till hennes sida av gatan. Ett par fötter (förmodligen hennes) stack fram inifrån busskuren. Gick in. Det var bara vi där.

Tittade på henne där hon satt i grälla hörlurar och svart rock, och scrollade på sin telefon. "Ursäkta mig", fick jag fram, och sade, i brist på annat att säga: "när går bussen?" Hon svarade: "Jag tror den går tjugosex" (klockan var 13:25). Det gick några sekunder i tystnad. "Jag ska inte med bussen", bekände jag. "Jag ska på danskurs ikväll. Jag övar mig på att prata med folk." Mina händer började röra sig, och jag fortsatte: "Jag gick förbi på andra sidan där borta och tänkte: 'Nä, jag skiter i det', men sen vände jag om och tänkte att om du sitter kvar så. Och det gjorde du." Hon hette Marika. Sade vad jag hette. "Är du social av dig?", frågade jag. "Sådär", svarade hon. Hon var tydligen präst, och skulle ta bussen in till stan. Nu kom bussen. Att fråga om hon var singel skulle jag inte hinna, eller jag skulle inte kunna agera på svaret, snarare. Hon reste sig upp: "Lycka till på danskursen", sade hon, och klev på bussen. Gick åter gå mot gågatan. Bussen brummade stilla förbi.

Jag hade ännu en gång vågat mig fram ur mitt skal. Prästen Marika. Tankarna växte i huvudet. Hon kanske jobbade i kyrkan, som också fanns längs gågatan. Kyrkan hade drop-in-fika nu i veckan, hade jag sett på skyltar tidigare dagar. Var det så enkelt, att hon jobbade där jag ändå skulle gå förbi? Som att allt var en del av ett dåligt designat datorrollspel med konstiga sidequests. Kanske hade jag en quest att besöka henne i kyrkan nu? Hon kanske kunde följa med på avslutningsfesten? Fick fram bilden av hur en pumpa förvandlas till en vagn i Askungen. Robert Broberg sjöng: "en av dom stunder, när verkligheten blir sagolik". Började få upp repliker jag skulle säga när jag mötte henne i kyrkan: "Är det här man anmäler sig till Gud?", provade jag mentalt. Men det var för raljant; jag var kanske en liten rackare innerst inne, en Mr Hyde?

Drop-in-fikat skulle börja vid 14:00, meddelades av skylten utanför kyrkan. "Swisha 10 kronor", stod det. Hade inte Swish.

Gick in till biblioteket så länge. Plockade fram Dr Jekyll och Mr Hyde från igår, för att läsa efterordet. Vilda musen satt på plats i sin gröna tröja. Det föreföll mig när jag pratat några minuter med henne att hon i sin uppenbarelse var ämnad att spela "Stora stygga vargen" i någon teateruppsättning av Rödluvan. Hon var ulvlik och blicken klippte som en sax. Frågade om hon skrev en C-uppsats (det gjorde hon inte), om det fanns B-uppsats, vilken som var den högsta, och så vidare. Jag hade skrivit en C-uppsats 2014, men jag visste inget om såntdär ändå. Kanske bekom det mig inte. Fantasin hade ändå inga graderingar. Hade imorse, återigen (se "Till handling på secondhand"), fantiserat om att visa henne bloggen, men i verkliga köttet var detta helt uteslutet, i varje fall i skepnad av Henry Jekyll. Ville inte störa mer än några få minuter. Visade henne boken. Hon hade inte läst den. Drog premissen lite snabbt. Nämnde att jag kopplade det till alkohol, förvandlingsbrygden. Tackade för mig och gick och läste efterordet.

Klockan var nu en bit efter 14:00. Gick till kyrkobyggnaden, men vågade inte öppna porten och gå in, inte som Henry Jekyll. Jag hade ju inte Swishat några 10 kronor. Vad innebar fikat egentligen? Var Marika ens där? På skylten stod att man kunde få mer information på deras hemsida. Återvände till biblioteket för att få wifi och nå hemsidan, men där stod intet. Återvände till kyrkan igen. Tänkte att jag kan ju kunde öppna porten i varje fall, så fick det ske som Herren hade bestämt skulle ske. Jag öppnade kyrkoporten och klev in.

Antiklimax. Jag klev in i en liten farstu med anslagstavlor och några meter fram fanns ännu en port, in till kyrkosalen där själva fikat pågick. Påmindes om Mitch Hedbergs sägning om det dubbelpåseinslagna brödet Pepperidge Farm: "You open it, and it still ain't open."

Porten i farstun som ledde in till kyrkan var tvådelad, en döbattangdörr. Det fanns en smal centimetersglipa i mitten av dörrarna. Cirklade runt som en solstråle längs ett solur, för att se om min blick kunde slinka in, eller snarare om ljuset därinne kunde landa på min näthinna. Ljudet hördes desto bättre: tantröster och kaffekoppsklirr. Tantrösterna var jag säker på; kaffekoppsklirret tänkte jag när jag gick därifrån att minnet kanske besmyckat i efterhand för att inge den förväntade kafferepskänslan som "fika"-skylten förmedlat. Men inte stod Marika där i ett förkläde med en kaffekanna i högsta hugg? Jag hade svårt att tro det, och lät döbattangdörrens hemlighet om vad som egentligen pågick, förbli förborgad.

Från Guds hus till djävulens grotta femtio meter därifrån: Systembolaget. Mycket vin och sprit, tydligt skyltat - men var fanns vanlig öl? "Julöl", stod det på en skylt hängande från taket. Gick mot julölen och den vanliga ölen uppenbarade sig för Moses avfälling längs väggarna, staplade på varandra i ölflak. Det gick att köpa en burköl för samma pris som ett drop-in-fika i kyrkan. Jag hade valt den breda vägen och var nu på väg att sälja mig till djävulen. Valde ut en halvliterburk och en 330-millilitersburk. Vad det hette och smakade brydde jag mig inte om. För mig var det blott en brygd, en genväg till bastukramen.

I kassan kom det upp tankar på legitimationsvisning. Endast folk äldre än 20 år fick handla på Systembolaget. Folk som låg i gränszonen behövde legitimationskollas, för att säkerställa att åldern verkligen översteg 20 år. Hade hört om människor som var över 20 och ändå fick visa upp sin legitimation. Att det var ett slags kvitto på att man såg yngre ut än man var. Ett slags kvitto på att döden var långt borta och att världen låg som en dörrmatta framför ens fötter. Tänkte att jag kunde släppa den tanken, för jag hade inte rakat mig på 10 år och hade nu uppnått en ålder av 29 år. Tjejerna på danskursen, de jag frågat, hade tyckt jag såg ut att vara mellan 25 och 30.

Tjejen i kassan kastade en snabb blick på mig. Hon hälsade, som brukligt. Hon blippade in ölen jag lagt upp på bandet. Men så kastade hon ännu en snabb blick på mig: "Har du möjligtvis legitimation på dig?", sade hon. Mitt inre gräddades som en lussebulle. "Jomen det har jag", sade jag och legitimerade mig. På andra sidan bandet skulle jag göra den kontroll som alltid krävdes för att kunna dra någon form av slutsats. Nästa kund. Skulle kassörskan fråga denna person om legitimation? Det kanske var en formsak, att man efterfrågade alla kunders legitimation? Jag såg från andra sidan bandet medan jag tog mina öl i handen, på nästa kund. En kvinna på 35 år ungefär. Hon blippade sitt kort direkt. Ingen legitimationskoll. Lade de båda ölburkarna i jackfickan och gick leende hemåt över kullerstenarna på gågatan.

(Kanske var det för att jag hade mössa på mig. Kanske var det en ren formsak, men att kassörskan råkade vara tidigare bekant med kunden efter mig, och därför inte frågade denne om legitimation.)

Nu kunde jag på kvällens avslutningsfest vid behov omvandla mig från den äldre Henry Jekyll till den yngre Edward Hyde, men kanske skulle det inte behövas?