Om kakor

Kakor är bakverk, ofta frasiga sådana med ingredienser inbegripande socker för krispigt inmundigande av den ofta smuliga eller kristyriga polityren. Inte allför sällan urskuldas kakätandet med sockerfri dricka till tilltugget. Frasen "kaffe med kaka" har hämtat sin frasighet från kakornas beständiga halva. Den första kakan som åts sades ha smakat godast. Ibland iblandas sylt ibland kakinblandningen där beprövade metoder motstår sin invers. Den som insnubblat på kafferepen vet att 7 sorters kakor avätes inaguerande med kaffesumpens nermalande i "sumpkistan med sitt hivspel". Kakor beströs med fördel på obelamrade golvytor för trivial förströelse. Kakmonstrets akilleshäl är kakor, vilka han tuggar fradgande men spottar ut eftersom han är en handdocka utan känsla för smakfägringar eller hägrande havreflarn. Tre kakor kvar i burken är bättre än fyra sovande kakaduor hos skurken. Varning för kaksmulor runt mungipor.

Brynsten, ilägg pengar

Outpost 24, människorasens sista utpostering. I edificens källare hade de bepansrade utarmningsborden vållat uppsåt till beskydd. Nio toaletter stod redo för manskapets behov, en utan dörr men ändock i beskickningsskick. Utsikten från helikopterplattan var vidgande vykorts-vyer via fästat ljus linsinstrålat just här. Larmet hade gått, och lämnat byggnaden obevakad bakom sig. Ingen repellerade nerför höjden över havet, istället användes trappor. Marken var säker såsom säkerhetslås utan rörliga delar.

Molly and Me

Kaskelottvalar skimrar tillsammans med frihetens bländande ljushuvud till väderkvarn. Pistol-Ture vattenhövding kröp fram ur de kamperande lysmaskarnas eldflugetillverkade lågengilampor som nyligen skeppats in från Hallstahammar. Han hade haft en förlägen natt utan avstycken, och mådde i det längsta lite lägre än väntat. Brytpunkten kom då kakorna varit slut vid uppvaknandet. Kalifatesbrynhällarna från Acapulco ville inte tillvidkännas den missade leveransen utan belamrade istället fontanellbalken och fyllde den med fraggelskum. Gyttjan rann och brann emedan kunde detta icke skönjas utan de beglasade brödstryffelkonkordaten vilka varit utspridda i omgivningen men nu var bortom tid och rum kvarglömda i någons kappsäck. Säckpipan gav ifrån sig ett gällt ljud, eftersom den inte kunde uppbringa ett ljud i annan klangfärg än det meningsbeskrivna. Skyttelflaskorna begrät sina uppoffringar men gav sken av lymfomatiska hängivelser yttrade med bravurförtäckta messmörssmörgåsar knypplade inuti ett spelelment.

Windows 7 beströdde anfädren mugenedan nerhända av halduksbataljonen extemporerade i hett kokande kallvatten. Klockad till minus två meter, bröts tystnaden av en oförblommerad fingerblomma med en böjelse för kranskringlor runt halsen. Favoritmaten inkluderade utöver bladen från mullbärsfikonträden: "plommonspäckad svinkaré", "pannkakor med hachi", "flottyrkokt vitling", "Coupé a la Lars", "fylld glacebomb", "apelsinsnö i korgar" och "Karl XV:s kringlor". Avskyn var stor, men ändock mindre än fäblessen, beträffande "falsk sköldpaddsoppar", "falsk oxsvanssoppa" (med morötter), "falsk soppa" (¨vätedrabbad mat i soppskål) samt "soppa på fårhals". Födelsedagen firades i det tysta med "skotsk tårta". Krossad kalvskalle med urtagen hjärna och ögon, direkt från kokboken. Mums.

Sönderkastanjerade lytesbröder bestyckade de trolovade mot löftesbrytning före midnatt. Grönkallarna kallade pionerna för patrask, fick snyting och föll i dödens sömn. Ullvantarna rullade snöbollar under midsommarstången i frysbox. Den serverade väl kyld, -273,15 grader Celcius. Lögardagen löddrade vällust med doft av nybakade lussekatter uti kennelklubbens foajé. Betryggande luttrade grymlingar sandade med madam makadam, behandad av Gunter von Hagens bror Karmeljont Halvhjärta. Beaktansvärda karamelodiktstipendiater nedvandrade från tronföljarens valborgsbål uti den blommande parken som ringats in på en fredag av ett litet rött paket. Ytterligheterna hopade sig och hoppade till av skräck inför anblicken av fromheten armé insamlad av Heidenstams brutna tass, instoppad under ett värn av surrad befästning i granitkajal. Kamakazepiloten hade djup ångest, tog ledig från jobbet och tog livet av sig i skenet av den tända brasan som slutade brinna på grund av att bränslet var slut. Vedhuggaren belyste sina forna forspår och vandrade skogsstigen ner för att inhämta ett vattentorn med bark, fälla det och stycka upp. Grenverken avtäcknade sig på stranden såsom skickelsedigra barberare avtecknar sina inkomstdeklartioner om de gör det på en fastande mage hos en drake med svininfluensa eller Antons syndrom. Draperierna representerade hållfasthetslärans trosats: rasa nu inte för allt i världen och utanför den.

De laminerade laminaten hade burit frukt, men var nu endast fruktade golv som åt möss och kvalster med aptitlig aptit. En endskopi visade att golvet var en kvasarfilantrop utrangerad men intagen i andra hand, eftersom den första hittats avhuggen i ett etui som grävdes ner i skogen av en driftig torpare med släkt i det offentliga rummmet. De illustra tapetsmedarna beskyllde inte varandra, men de borde gjort det, då felet var deras. Felet låg i att det varken var rätt genomfört eller hade kunnat tolkas som någon slags förgrening framemot en bättrande genomförelse. Jambalaykrigaren inmundigade tempelriddarnas fattiga riddare gratis invid en ugn byggd för två från 1892.

Spanjacken spankulerade pokulerande och ranglande nerför Königsberg sex sju broar och kunde inte bestämma sig för om han glömt kaffebryggar på hemma eller om det bara var en annan själ som ville ta uppmärksamheten fran hans halvvakna sinnesförnimmelsecentralla subsitut för inhyst förmåga att ta initiativ till en handelstopp. Fabulösa fastbunda jyckar med krosskäke käkade käk smält utifrån tågräls. Allt skedde samtidigt. Men ändock i en viss ordning, som stod uppskriven långtlångt bort på en tå i fjärran länder.

Allt och ingenting, flytande. Det var precis innan avgångsignalen hade ljudit. Flera andra hade tydligt markerat att nu var det värsta över, bara finalen kvar. Tandläkarborren ljöd med ett öronbedåvande surr som fick en tavla att trilla i golvet. Tavlan hade målats av sig själv, vilket var mycket ovanligt. Nu hade den dessutom trasig ram och kasserades dagen efter, trodde man, och man trodde rätt, tavlan sågs aldrig igen. Tandläkaren var på fortbildning och hade glömt borren igång. Nästa behandlingspatient som beträdde tandläkarstolen fick sig en rejäl överaskning, hennes haka hade nämligen bytt plats med knäskålen. När chocken lagt sig var det som om ingenting hade hänt. Hon gick hem och tittade på en tv, som hon valde att inte köpa. Hon bodde i en tv-butik med platt-tv vägg-i-vägg. Flera väggar hade ramlat in, vilket gjorde butiken svår att tycka om även fast man gillade den för dess subtila charm. Butiken hade nämligen alldeles för lite tid över till annat än att tranchera ytterligheter till mindre extrema segment lättare att hantera för rafräschissör-förbundets representant som fastnat i dörren till en korvstopparfabrik utan att förtörna.

Dagarna förflöt likt cyberspace i en flaska. Flintayxorna som dinglade i skyn verkade ana oråd, men valda att inget avslöja. Berlinerpopplarna var nämligen innom räckhåll, två paralaxsekunder från platsen varifrån man mätte, Orionbältets tredje knäpphål.

Punkten P och planet pi var på besök hos avbildningsmatrisen A som tyckte att man skulle ringa efter vektorn v som enligt normalvektorn n:s testamenteringsavgiftsansvarige hade gått under jorden tillsammans med vektorn u:s svägerska, den skalära tribbelproduktens volymetriske farbror: onkel Sarrus. Efter eftertanke före exekvering av planen framkom att avbildningsmatrisen A haft ett horn i sidan till punkten P alltsedan denne kommit med förslaget att de alla skulle projicera sig på normalvektorn n. Avbildningsmatrisen A var ingen vektor och kunde inte projiceras eftersom avbildningsmatrisen A hade sveda och värk i händerna efter handgemänget punkten P och avbildningsmatrisen A emellan. Planet pi var varken parallell eller vinkelrät mot någon av de närvarande, och kände en knappt skönjbar sorg över detta. Allt hade varit förgäves om inte determinaten detA hade dykt upp, vilket entydigt visade att allt hade varit förgäves.

Krokodiltårarna drypte men torkades upp av en nylonbaserad flanellskjorta. Denna användes senare i ett bankrån utanför en bank. Banken var den enda i sitt slag som hade pengarna liggande utanför bankbyggnaden. Idén hade sett bra ut på papper, om någon nu haft någon plan att tala om. Från början var det bara ett galet förslag, och det förblev så ända tills det blev verklighet och pengarna var borta.

Den tårdrypande flanellskjortan rådfrågade den surrande tandläkarborren vad som var det bästa med att inte känna till att en tavla kasserats. Den surrande tandläkarborren svarade att den inte kände till att nån tavla kasserats och därmed inte kunde ge ett välbetänk svar på frågan utan tillmälde helt sonika att de båda borde ägna sig åt viktiga saker, varpå flanellskjortan svarade att den inte hört vad den surrande tandläkarborren sagt och därmed ansåg sig ha rätten till att elaborera frågan ytterligare. Efter orden skjunkit in somnade en av bokstäverna och orden blev korrupta. Ingen av de båda förstod vad som var i görningen men någon anade att det hela borde vara någon form av imposant skåpmat som inte fick lov att gå till spillo; ack så fel denne någon hade. De båda övriga hade rätt, fast på fel sätt: de förstod att de inte förstod, men egentligen förstod de mycket väl.

Grytlapparnas parnasskastrull borde rest till Kastrup, skulle resa till Koala Lumpur, fast hade fastnat i hatthängaren och fått ett besynnerlig sår på en skulderbladet. Såret var besynnerligt därför att alla som såg tyckte det påminnde om en krigslist besvärtad med pilblodsgrodan samvetsömma brödbakade modersmjöl.

Springandet sprang och köpte sig en cylinderhatt för sparade pengar.
Trattkantarellerna åt beskedliga mänger med skttepengar, svalde innan de tuggat klart, och spydde galla över flygblad trycka i mocka. Gerillacyklisten mötte motstånd då denna skulle ställa upp i Vätternrundan då hans cykels ekrar var skallerormarnas ryggradar som de använde till att identifiera fientligt flyg över deras djungel. Gruset sprätte ändock mer än vanligt då en holmsåg beskar trampolinfeberns gyttjepöl med bravurglycerin.

Pistörduellantens njurklåda var så intensiv att den bekämpades med kärnvapen, vilket fick fatala konsekvenser för alla oinblandade sockertoppskonnässörer. Boris Pasternaks gravplats förlorade sin autencitet då någon sa till någon att nån annan borde ha gjort något åt att inget hade gjorts något åt förr, men att det borde bli ändring framöver bakut.

Det flaggades rött och färgblindhetens spektra skällde ut lotteriinspektionens tombola-avgifter.