Allt och ingenting, flytande. Det var precis innan avgångsignalen hade ljudit. Flera andra hade tydligt markerat att nu var det värsta över, bara finalen kvar. Tandläkarborren ljöd med ett öronbedåvande surr som fick en tavla att trilla i golvet. Tavlan hade målats av sig själv, vilket var mycket ovanligt. Nu hade den dessutom trasig ram och kasserades dagen efter, trodde man, och man trodde rätt, tavlan sågs aldrig igen. Tandläkaren var på fortbildning och hade glömt borren igång. Nästa behandlingspatient som beträdde tandläkarstolen fick sig en rejäl överaskning, hennes haka hade nämligen bytt plats med knäskålen. När chocken lagt sig var det som om ingenting hade hänt. Hon gick hem och tittade på en tv, som hon valde att inte köpa. Hon bodde i en tv-butik med platt-tv vägg-i-vägg. Flera väggar hade ramlat in, vilket gjorde butiken svår att tycka om även fast man gillade den för dess subtila charm. Butiken hade nämligen alldeles för lite tid över till annat än att tranchera ytterligheter till mindre extrema segment lättare att hantera för rafräschissör-förbundets representant som fastnat i dörren till en korvstopparfabrik utan att förtörna.
Dagarna förflöt likt cyberspace i en flaska. Flintayxorna som dinglade i skyn verkade ana oråd, men valda att inget avslöja. Berlinerpopplarna var nämligen innom räckhåll, två paralaxsekunder från platsen varifrån man mätte, Orionbältets tredje knäpphål.
Punkten P och planet pi var på besök hos avbildningsmatrisen A som tyckte att man skulle ringa efter vektorn v som enligt normalvektorn n:s testamenteringsavgiftsansvarige hade gått under jorden tillsammans med vektorn u:s svägerska, den skalära tribbelproduktens volymetriske farbror: onkel Sarrus. Efter eftertanke före exekvering av planen framkom att avbildningsmatrisen A haft ett horn i sidan till punkten P alltsedan denne kommit med förslaget att de alla skulle projicera sig på normalvektorn n. Avbildningsmatrisen A var ingen vektor och kunde inte projiceras eftersom avbildningsmatrisen A hade sveda och värk i händerna efter handgemänget punkten P och avbildningsmatrisen A emellan. Planet pi var varken parallell eller vinkelrät mot någon av de närvarande, och kände en knappt skönjbar sorg över detta. Allt hade varit förgäves om inte determinaten detA hade dykt upp, vilket entydigt visade att allt hade varit förgäves.
Krokodiltårarna drypte men torkades upp av en nylonbaserad flanellskjorta. Denna användes senare i ett bankrån utanför en bank. Banken var den enda i sitt slag som hade pengarna liggande utanför bankbyggnaden. Idén hade sett bra ut på papper, om någon nu haft någon plan att tala om. Från början var det bara ett galet förslag, och det förblev så ända tills det blev verklighet och pengarna var borta.
Den tårdrypande flanellskjortan rådfrågade den surrande tandläkarborren vad som var det bästa med att inte känna till att en tavla kasserats. Den surrande tandläkarborren svarade att den inte kände till att nån tavla kasserats och därmed inte kunde ge ett välbetänk svar på frågan utan tillmälde helt sonika att de båda borde ägna sig åt viktiga saker, varpå flanellskjortan svarade att den inte hört vad den surrande tandläkarborren sagt och därmed ansåg sig ha rätten till att elaborera frågan ytterligare. Efter orden skjunkit in somnade en av bokstäverna och orden blev korrupta. Ingen av de båda förstod vad som var i görningen men någon anade att det hela borde vara någon form av imposant skåpmat som inte fick lov att gå till spillo; ack så fel denne någon hade. De båda övriga hade rätt, fast på fel sätt: de förstod att de inte förstod, men egentligen förstod de mycket väl.
Grytlapparnas parnasskastrull borde rest till Kastrup, skulle resa till Koala Lumpur, fast hade fastnat i hatthängaren och fått ett besynnerlig sår på en skulderbladet. Såret var besynnerligt därför att alla som såg tyckte det påminnde om en krigslist besvärtad med pilblodsgrodan samvetsömma brödbakade modersmjöl.
Springandet sprang och köpte sig en cylinderhatt för sparade pengar.
Trattkantarellerna åt beskedliga mänger med skttepengar, svalde innan de tuggat klart, och spydde galla över flygblad trycka i mocka. Gerillacyklisten mötte motstånd då denna skulle ställa upp i Vätternrundan då hans cykels ekrar var skallerormarnas ryggradar som de använde till att identifiera fientligt flyg över deras djungel. Gruset sprätte ändock mer än vanligt då en holmsåg beskar trampolinfeberns gyttjepöl med bravurglycerin.
Pistörduellantens njurklåda var så intensiv att den bekämpades med kärnvapen, vilket fick fatala konsekvenser för alla oinblandade sockertoppskonnässörer. Boris Pasternaks gravplats förlorade sin autencitet då någon sa till någon att nån annan borde ha gjort något åt att inget hade gjorts något åt förr, men att det borde bli ändring framöver bakut.
Det flaggades rött och färgblindhetens spektra skällde ut lotteriinspektionens tombola-avgifter.
