Danskursen, vecka 8 av 10 - Gammelskiftet och Rubanks-Rebecka Rebusdotter

Monica var glasögonbeklädd denna vecka (se förra veckan). Hon kändes familjär nu 8 veckor in i kursen. Nya intryck blev inte lika vassa. Man kände igen de flesta. Monica jobbade när avslutningsfesten skulle äga rum, den 29 november, på Black Friday. Det räknades nog med ett visst bortfall, för båda kursernas (grundkursen jag gick, och fortsättningskursen som gick timmen före) deltagare skulle inte få plats i lokalen. Monica sade att hon varit på ett julbord med sin sambos jobb i samma lokal. Då hade Barbados varit där. För mig var det en ö. Tiden hade gått och vattnet runnit kring det ordet.

Blev en mindre inner-ring än vanligt, för folk hade droppat av då veckorna plussats på. Intog den yttre ringen med Monica. Hon kände inte att hon fick till stegen i foxtrot. Fick sen piff- eller puff-tjejen med rödtröja. Hon kunde dansen väl. Hon kanske var som ett höstlöv, för fjäderliknelsen är tagen av tidigare veckors inlägg. Frågade hur länge hon hållit på. Tre år, hade hon dansat. Hur gammal kunde hon vara, 22? Det var längsta dansen hittills, och hon var nog prickfri. Började bli självmedveten av flytet. Såg mig omkring i salen, mot de höstmörkiga stora fönsterglasen som verkade som speglar i en spegelsal. Lyckades i reflektionen få en skymt av mitt huvud, men mer kunde jag inte se för allt dansfolk, annat än ett liten flimmer av en gestalt som gled förbi liksom beslöjad framför mig, eller vem det nu var som skymtade där i dunkelrutan.

Foxtrotens 6-stegiga vänstersnurr introducerades. Det tredje steget var rakt bakåt för mannen, och framåt för kvinnan. I text betyder detta ingenting, men väl på golvet var det som att ratta en bil med fötterna(undra hur länge den liknelsen håller). Hade inledningsvis svårt med det tredje steget, men insåg sen att det krävdes av kvinnan att ta ett steg framåt på sitt tredje steg, för att det skulle ske en uppvändning på steg fyra, fem och sex. Detta instruerades mycket riktigt vid nästa byte. Sen blev jag lite mentalinstruktör och sade "Ett, två, fram, tre, fyr, fem, sex", för att få med mig danspartnern i tredje steget. Så det gick till slut. Min gamla träslöjdslärare Håkan hade av en annan instruktör kallats in för att se om hon lärde ut rätt. Det sista var en parentes. En annan parentes var att hon jag inte kunde placera förra veckan, kanske hade jobbat på badhuset. Det var en badhusaura över henne, kanske för att hon varit där när jag varit där på skoltiden, och hon skulle säga reglerna i badhuset inför den ansamlade sittande skolklassen.

Fokus skiftade till bugg. Två nya grejer introducerades. Den första var att mannen stod stilla och kvinnan cirklade runt i tryck-drag-tryck-drag-takten. Fick Pärlan under en sådan övning. Hon sade att hon inte ville bryta av min hand. Jag sade att det var lugnt - jag hade ju två händer. En i reserv.

Den andra nya grejen innebar att mannen vände sig ett helt varv på samma tid det tog att genomföra ett tryck-drag. Fick gentjejen vid den introduktionen. Hon var blyg. Nästan ovan att sådant finns, för jag var ju alltid den blyga på den tiden sådant räknades. Hon hade en barnflickeaura. Såg henne senare i pausen stå och tindra vid två barn tillhörande en ung Lovis-mamma. Vändningen var gjord i en handvändning, i någon slags bokstavlig mening.

Paus. Monica stod vid Zetterbergaren likt förra veckan. Lutade mig mot en stolpe och försökte se mottaglig ut. En tant på 65 plus kom fram. Hon hade färgat håret mörkbrunt så hon kunde tas för 55. Hon tipsade om onsdagsdanserna, som jag sett i Facebookgruppen. Där dansades också "garage" (att man bytte partner i turordning), men man dansade hela låtar med varje partner. Frågade om hon gått på danskurs tidigare. Det hade hon inte. Hon hade trott att det skulle vara många unga på kursen, och hade kanske tvekat på grund av det. Undrar hur gammal jag såg ut, tänkte jag på hemvägen. Försökte vinka till henne när jag gick förbi henne senare när dansen var slut, men hon såg inte. Det är ju sånt man tar för givet, synen. Utan synskärpa kanske jag kan tas för, jag vet inte, 50 kanske? Men det var väl lite kul i så fall. Eller så var det skiftet: Julaftonen när det inte längre handlar om en själv, utan om barnen, som man varit del av bara julen året före. Men så plötsligt en jul så är man den vuxna, och man förstår inte hur det gått till. Och nu var väl jag en av dom "gamla", på danskursen. Skiftet skedde kanske här, vid en stolpe en höstdag 2019.

Buggen gick vidare efter pausen. Mötte 2+5-tjejen igen. Hann säga det: "2+5?" "Det är jag det", hann hon säga, sen var det partnerbyte. Hon såg ut ungefär som sånadär tecknade gubbar vars streck rör sig även när de står stilla. Det var något oformligt över hennes ansikte, som att legobitar hade trycks på plats där de inte hörde hemma, och att de likt dansande atomillustrationer krängde sig i svärm kring en mittpunkt. Men hon var ändå självklar som en julgran på något sätt, eller som en Wunderbaum hängande på backspegeln i bilen. En svart skjorta hade hon. Det var som att hon var en revisor på firmans julfest, och just ställt ifrån sig glögg-glaset för en kort svängom.

Dansade med en goding-tjej i min ålder, som jag sett förut, men minns inte vad eller om jag kallat henne i textform. Har inte blivit någon längre danstid vi fått, så icke heller denna gång. Hon hade glasögon, ljust hår och rejäla lår. Det var allt jag visste. Hade aldrig sett henne i pausen, tror jag. Eller just ja, hon hade gått förbi mig i pausen med en vattenflaska och satt sig på en annan plats runt hörnet. Mental anteckning till nästa vecka.

Avslutningsvis var det dags att kombinera ett "tryck-drag", följt av "3-steg-tillbaka" från förra veckan, följt av den nya handvändningen, följt av en högersnurr. Det var lite käckt. Tyckte jag fick till detdär. Nu hade mannen (jag) några steg åtminstone, samt en vändning.

Ser att jag skrivit i mina anteckningar nedtecknade direkt när jag kom hem att "44-åriga barnvaktskvinnan" och Vilda musen tyckte jag var tydlig. Då stämmer det nog. 44-åriga barnvaktskvinnan var lite som en mild ost ungefär. Hon hade något slags lugn över sig. Vilda musen är ju tvärtom spänd som ett gummiband. Hon var smal som ett adventsljus, men kanske var hon uppåt 40 ändå, på något vis? Även om jag inte kunde förstå. Men visst skymtade lite rynkor i ansiktet, och hennes pratman från tidigare veckor ju helt klart över 40.

Sen var det nog slut, ungefär. Gick hem och telefonpratade i 3,5 timmar med en tjej jag pratat med 3,5 timmar vid ett tidigare tillfälle för några dagar sedan. Då hade jag varit rolig, och "var får jag allt ifrån"-ig. Denna dag var hon dock: "jag får fundera på det", angående om vi skulle höras igen. Det vill säga: hennes eventuella intresse var lika bortfluget som de fåglar hon i åtta år hade jobbat med att rädda via Fågelcentralen i Göteborg. Nu drömde hon om ett eget hus samt tillstånd att på hobbybasis rädda rödlistade arter som till exempel vitryggad hackspett. Och så ville hon ha höns. Det var viktigt. Höns. Insåg att höns också var fåglar. Och det var visst viktigt. Jag förstod nog inte detdär riktigt. Fågelgrejen. Klockan var efter 01:00 när jag var i säng denna dag. Hade kallat henne Rubanks-Rebecka Rebusdotter. Rubank, det var Håkan som lärde mig det, i mellanstadiet. Samma Håkan som nu var rödtröja på danskursen. Världen liksom satt ihop på något vis.