Luke Ness

Förra veckan hade jag inte kunnat stå kvar inne på krogen (se "Absolut tvekan"). Detta andra krogbesöksförsök var jag bättre förberedd. Tänkte dricka en 33-centilitersburk starköl. Skulle inte det hjälpa skulle jag dubbla dosen nästa vecka.

Intog denna veckas enkeldos och gick ut i natten.

Tjugofemminuterspromenad till puben Loch Ness.

Loch Ness

Ställde mig bredvid Black Jack-bordet och såg på när studenter spelade bort studiebidraget. Men jag tittade inte med allvar. Det var blott en utsiktsplats.

Det verkade vara omkring 75 personer i den ganska trånga lokalen.

Ingen verkade se mig.

En trubadur stod i hörnet mittemot och sjöng.

Ingen såg honom heller, eller hörde.

Han hade bytt ut vissa ord i "The Joker" av Steve Miller Band: "some people call me Mattsson"; "I play my music in the pub". Publikresponsen var obefintlig. När han sjungit klart låten sade han: "Det var Steve Miller Band, ifall de skulle dyka upp på musikquizzen, man vet aldrig, de kan dyka upp."

Vem pratade han med?

Framför honom stod det smågrupper med folk och pratade. Bakom dem fanns Black Jack-bordet och jag, och invid väggen fanns en soffa och bord där det satt omkring 10 personer. Ytterligare fyra-fem soffuppsättningar med personer fanns, förutom bardisken och dess talande människorad på barstolar.

Men ingen verkade fokusera på trubaduren.

Och inte mig heller.

De flesta tjejer jag såg var i sällskap med killar. I och för sig stod det två tjejer och pratade med varandra, ungefär en meter ifrån mig. Men jag trivdes nog bättre under min korkek. Kunde ju komma hit fler gånger, kanske kände man igen någon tids nog - blev mer familjär med klientelet.

Luke

En artig man dök upp från ingenstans, och frågade på engelska vad jag hette. Själv hette han Luke. Han ville bjuda mig på en öl. Jag tackade nej, tänkte att det kanske sände fel signaler, att låta sig bjudas på en öl, av en främmande man, övertrevlig dessutom.

Men vi fortsatte prata. Han sade sig ha varit i min situation: stående i hörnet. Nu ville han bjuda tillbaka. Jag sade att det lät "deeply philosophical".

Han sade sig vara från England.

"So that's why we're speaking English", sade jag, och fortsatte: "I started to wonder, because you're quite a good English speaker"
"You too", sade Luke och skrattade.

Han hade jobbat i Umeå, och på Tesla i USA, och i Tyskland. Han jobbade med att programmera robotar. Själv hade jag läst programmering, så då var vi kanske inom samma bransch.

Nu insisterade han att bjuda på en öl, och dessutom presentera mig för sina två medhavda kompisar.

Okejdå.

Framme vid baren hälsade Luke på en man som satt på en barstol och drack, och pratade lite med honom. Sen köpte han fyra Guinness. Jag bar två av ölglasen och följde Luke några steg bort, till bordsbrädan vid entrékorridoren, där hans två kompisar stod.

Hampus och Addi

Båda hans kompisar såg pojkaktiga och glada ut. Den ena var 33-åriga Hampus. Den andra var 34-åriga Addi från Syrien.

Luke var redan borta och pratade med några andra.

Using our brains

Pratade med Hampus, som jobbat som bartender. Han sade att han kände igen en man som just blivit utslängd. Var det vanligt med bråk, undrade jag - tänkte att det kanske kunde bli något varje kväll? Han sade att de flesta inte var på puben för att bråka. Han kallade till sig Luke, och frågade hur många gånger Luke varit ute, och hur många gånger det blivit bråk. Femtio av trehundra gånger, tydligen. Det lät ju som en ganska hög siffra, men Luke försäkrade:

"We have our brains. You can hear the sound in the room before a fight, and if we hear that, we can just go away."

En stund senare var vakten framme och sade att vi inte kunde stå i korridoren, då det blockerade för inkommande gäster. När vakten gått iväg sade Luke att vi skulle stå här ändå, för det fanns ju en bordsbräda att ställa ölen på just här - alltså kunde vi stå här.

"Using our brains, you say?", sade jag.

Att använda hjärnan visade sig inte vara någon egentlig målsättning hos sällskapet; Addi ville bjuda på mer öl, men jag tackade nej. Puben stängde väl snart? Klockan var nog halv ett eller så. Var jag helt säker på att jag inte ville ha mer öl? Addi skulle betala.

Jodå, jag var säker.

Full Throttle

Hampus tyckte någon kvinna i femtioårsåldern var lik en häxa, om man lade till lite vårtor. Hon stod någon meter ifrån oss. Hampus frågade om jag körde motorcykel. Det gjorde jag inte. Tydligen såg det ut så på jackan.

Kvinnan körde motorcykel, hade svart hår och var bortom tid och rum. Någon sade att jag körde motorcykel. Tror hon såg på mig, sade att jag såg bra ut och kysste min hand, men i efterhand vet jag inte vad jag ska tro; kan man lita på sitt minne? Men nykter var hon i varje fall inte. "I'm a biker", sade hon, långsamt, före hon vinglade ut.

Detta att jag körde motorcykel gav Luke en idé. Han skulle ta sig än första bästa person som kom in och så skulle han presentera mig som "professional gamer", så skulle jag spela med.

Han kramade om nästa person som kom in, en tjej i tjugoårsåldern, och sade att han ville presentera mig: "Henrik, a professional gamer!". Jag var inte heller helnykter så jag spelade med på något sätt. Frågade om hon spelade nånting själv: "League of Legends? StarCraft? Counter-Strike?" Det gjorde hon inte. Hon gick vidare in i puben.

De tyckte inte jag spelade tillräckligt bra, och började instruera mig som vore jag Stig Helmer. Jag kunde inte stå sådär med händerna ihop, och jag fick ta av mig jackan och mössan och vantarna. De lade upp ytterkläderna på en av Jack Vegas-maskinerna.

Sen var leken glömd.

My friend Henrik

Luke stod för nära mitt ansikte och pratade om sitt liv.

Han hade varit vildare tidigare i livet. Till exempel hade han dansat naken på bordet där borta. Han pekade ut vilket bord. Men nu hade han fru och barn, och var bara ute på krogen ungefär var tredje månad.

Frågade hur han träffat frun. Tydligen var det i en bar. Hon hade varit bartender och han hade bjudit ut henne att plocka svamp. Det var sju år sedan.

Han var pastafarian, och väntade på att jag skulle fråga vad det innebar. Istället sade jag: "The flying spaghetti monster? I'm a worshipper myself." Det hade han nog inte räknat med.

Han frågade hur gammal jag var: trettio. Själv var han trettioett.

Han tyckte det var välbeslutat av mig att gå ut ikväll; att det var bra att vi stött på varandra. Jag tror han upprepade dom sägningarna ungefär tre gånger under kvällen.

Men han ville ge mig tips, om jag ville dejta någon. Det var inget personligt mot mig. Jag visste precis vad han skulle säga. Håret, jag skulle klippa håret. Och kanske trimma skägget också? Jag sade att jag hoppades på att finna någon som såg lite djupare än skägg och hår. Han förstod argumentet, sade han djupsinnigt, men vidhöll att: "the modern woman wants a well-groomed man".

Sen sade han något som jag uppfattade som innebärande att jag förtjänade bättre än en tjock tjej, vilket tydligen var det man kunde få om man inte följde hans råd. Så tjocka tjejer och långt hår och skägg var något dåligt? Vi hade nog inte riktigt samma värderingar, Luke och jag.

Troligen var det fyllesnack på slutet, för plötsligt var det bara fem personer i puben som han brydde sig om, alla övriga var "wankers".

Men han var trevlig i viss mån. När det kom förbi någon han kände (eller ännu inte kände) så insisterade han på att presentera mig, med sitt övertrevliga sätt: "I want you to meet my friend, Henrik".

Contacts

När Luke skulle gå tyckte han att vi skulle byta nummer. Sade att jag inte hade min telefon med mig, och inte kunde mitt telefonnummer utantill. Luke hörde fel, så han skrattade och sade: "Of course you don't have a phone!"

Luke verkade beordra Hampus och Addi att ta reda på mina kontaktuppgifter. Hampus satt på en stol och såg ut som en leende Pinocchio. Han ville bara vara lycklig, sade han. Detta med att byta nummer gav han inte mycket för. Men Addi tog kyparlikt fram sin telefon, där jag knappade in min e-postadress. Han kontrollfrågade:

Addi: "Is that you?"
Jag: "Yes"
Addi: "And we can contact you?"
Jag: "Sure"

Exit

På gatan utanför stod folk på snedden som spikar i en mellanstadiesnickrad fågelholk. Pinocchio log som en glöggfryntlig stjärngosse och en gubbe som nästan såg i kors bakom sina glasögon sade lite för högt: "Hampus, ska vi gå hem till mig och dricka öl?" Hampus hakade på som ett fiskedrag.

En taxi dök upp och Luke klev in. En berusad man stod vid taxidörren och såg lång ut. Addi gick fram till honom, ledde honom därifrån, och taxin åkte iväg.