Guds skruvmejsel

Skäl att tvivla

Olof Lagercrantz skriver i "Om konsten att läsa och skriva" (1985) om att en vän till honom som bodde ensam på landet: "Ofta talar han inte med någon enda människa på hela dagen."

Det slog mig på kvällen att jag under dagen inte pratat med någon, om hon inte velat prata. Hon visade sig vara religiös med psykisk ohälsa och våldtäkter i bagaget.

Tidigare under dagen hade hon träffat en kille som tjatat till sig en träff. Han ville ha sex med henne, men hon hade sagt nej. Men han hade insisterat, de kunde väl ses snart igen? Hon sade sig bruka ge med sig, sätta andra framför sig själv, och nu var hon orolig inför den kommande dagen, att han skulle få som han ville. Men vad ville hon själv? Det framgick tydligt att hon inte hade en aning.

Under hennes protestantiska uppfostran hade sex varit tabu att prata om och man skulle spara sig till äktenskapet. En del av henne tyckte att det var rätt att leva så, som "Gud" (hennes föräldrar) ville, medan en annan del tvivlade, eller snarare syndade. Och hon befann sig mittemellan och mådde dåligt.

Fram tills nyss hade hon tappat hoppet på alla män men nu... när 27 personer skrivit till henne på en nätdejtingsida på två dagar, då hade det vänt. Jag sade att det kommer bli ännu fler som skriver framöver. Det var som att hon stod och samlade vatten vid ett vattenfall och förundrades över varje fyllt vattenglas, men att hon inte visste om hon var törstig.

Alhoholromantiken

I tidningen på bibblan såg jag en annons för "Jourhavande kompis", och kom på att jag känt mig som en sådan. Såg även Thåströms bok "Texter" (2019) stå och titta ner från en hylla: "Det kan gå dar här utan att ja, pratar med en själ" (Thåström, 2005)

Ännu en icke-pratardag. Hade funderat på att gå på krogen. Tveksamheter fick läggas på is - jag var trettio och blev inte yngre. Hade testat nätdejting, dans, men inte "gå på krogen". Jag var där en gång sommaren 2016 (se "Östersjöfestivalen 2016"). "Där" syftar på krogen som idé snarare än plats, för så tedde den sig i mitt huvud. Jag trodde mig veta hur det var, trots att jag knappt varit "där". Nån slags självuppfyllande profetia: att jag skulle sitta där och glo. Det skulle jag säkert, om inte alkohol funnes.

Hade på bibblan hittat "Den ultimata bar-boken", en slags alkoholromantisk skildring av drinkar:

"I idealfallet är juicen och alkoholen så väl proportionerade att alkoholen förstärker fruktaromerna samtidigt som spritsmaken mildras. Detta kan åskådliggöras med en Screwdriver: perfekt komponerad smakar denna vodka- och apelsinblandning tydligt bättre än båda komponenterna var för sig."

Fick en nostalgisk känsla i hjärtat, från när jag som liten spelat datorspelet "Backpacker 2" (1997), och där "jobbat" som bartender. Alhoholromantiken var bra mycket tillgängligare än den vanliga romantiken, men kanske skulle de smaka bättre kombinerade?

"Min älskling har ett hjärta av snö. Så skört och vasst som skaren. Och det smälter lika lätt som isen, i drinken, i glaset som hon lämnat i baren" (Lars Winnerbäck, 2003)

I bar-boken fanns en del roliga citat: "Juridiskt sett betraktas isbitar som livsmedel." Det bästa av dem alla (hon skrattade som en vettvilling när jag berättade det):

"Vatten har dessutom etablerat sig som en dryck i egen rätt"

Den yrkesblinda bartendern som upptäckt det vanliga vattnet bland alla destillerade livsvatten. Tydligen erhölls brännvin/brandy/konjak genom att upphetta vin (bränna) och fånga in ångorna (destillering). Dessa ångor lär ha varit namngivare åt engelskans "spirit" (själ) och svenskans "sprit". Var det så han menade Thåström, att det kunde gå dagar när han inte drack sprit?

I dokumentären "Clark - En rövarhistoria" (2019) kommer Clark Olofsson ut som sann alkoholromantiker:

"Jag kommer ihåg en gång. Jag hade, trehundratusen spänn, i fickan, på väg mot Marseille. Och så köpte jag, en pain riche - med ost och smör och skit i - och så en flaska vin. Sen satte jag mig där: 'Nu sitter jag här. Jag har tre pass. Jag har trehundratusen spänn - jag kan göra PRECIS vad jag vill. Vad vill jag? Jo, jag vill sitta här och titta på solen, och käka baguetten, dricka rödvin, inget mer.' Det var, perfekt."

Att veta vad man vill, och nöja sig med det: "Så att nånting, kan bli Gud igen" (Thåström, 2015)

Jag kunde testa olika barer varje gång, skapa en rutin, utforska. I mitt huvud var det bara jag, och kanske några som satt och åt, och så någon berusad äldre män i ett hörn. Det minsta jag kunde göra var att se efter om det var så. Em(s)piri(t)ska studier, inte enbart tro.