Lördagsmatinéer
George "Star Wars" Lucas ville med den första Indiana Jones-filmen "Raiders of the Lost Ark" (1981) tolka lördagsmatinéerna han uppskattade som barn, följetångsfilmerna som visades på biograferna under 1930- och 1940-talen före själva huvudfilmen. Dessa äventyrsfilmer var uppdelade i ett antal B-filmsnuttar med en cliffhanger på slutet. Ville man se hur hjälten kom ur sin knipa fick man återkomma till biografen nästkommande vecka, då fortsättningen visades.I den första Indiana Jones-filmen (sedermera betecknad "Raiders") är matinéhjälten arkeologen Indiana "Indy" Jones, och äventyret saknar inspirationsfilmernas veckovisa cliffhangers:
"If Indiana finds a secret passage out of a sealed tomb, you may be sure he's soon going to have to grapple with a goon amid whirling airplane propellers - and then, bloodied and bushed, roar off on a spectacular chase. The great difference between Raiders and its humble progenitors is that one doesn't have to wait a week to find out where the escape hatch is hidden."[1]
Barnasinne eller filmhistoria
Lucas blickade alltså bakåt i filmhistorien, till sin egen barndom. För att uppskatta 'Raiders' krävs liknande tillvägagångssätt: antingen att man är ett barn, eller att man bereder sig på en filmarkeologisk expedition - att försöka hitta referenser till inspirationsfilmerna.En samtida recensent försökte gå barnvägen, dock utan att lyckas. Såhär avslutas den recensionen:
"I don’t want to be a child again, not even for two hours. I reject the Raiders pact."[2]
En som gick det andra hållet var filmrecensenten Roger Ebert, som i Jones-karaktären såg Humphrey Bogart från "The Treasure of the Sierra Madre" (1948), och i filmen som helhet kände doften av Edgar Rice Burroughs serietidningsäventyr.[3] Saknar man dylika referensramar förtas en del av filmens charm, även om en del scener talar för sig själva.
Minnesvärda scener
En scen visar när Jones kastar en dadel högt upp i luften och gör sig beredd att fånga den med munnen. Precis när dadeln ska störta ner i det vidöppna gapet rycks den reflexsnabbt bort av en kompanjon. Jones och kompanjonen tittar gemensamt bort mot en tam Herr Nilsson-apa, som plötsligen dött, efter att ha ätit av dadlarna från skålen Jones plockat dadeln ifrån. "Bad dates", säger kompanjonen. Jones liv handgripligen räddat, kvickt som ett basebollträffögonblick. En recensent bjuder en poetisk beskrivningsrad:"It’s so quick it’s a visual haiku."[4]
I en annan minnes(s)värd scen möter Jones en svärdfäktande sandninjafigur som svischar och svingar sitt svärd på uppvisningsmanér. Man förväntar sig en intrikat fightingscen mellan sandninjan och Jones. En fightingscen var mycket riktigt planerad. Fyra inspelningsdagar var bokade. Men efter fem veckors filmande i tunisisk hetta hade teamet drabbats av dysenteri och orken hade började tryta. Istället för en långdragen fightingscen föreslog Harrison Ford, som spelade Jones: "Varför inte bara skjuta fanskapet?"[5] Sagt och gjort.
Själv trodde jag att svärdfäktarscenen refererade bakåt i filmhistorien. Istället lär scenen ha blivit en egen filmhistorisk punkt att referera tillbaka till. Dock fann jag en annan tillbakareferens i "Raiders": scenen där Jones försöker ramma en mindre lastbil med en vanlig bil. Scenen tycks tydligt inspirerad av en liknande scen i Disneyfilmen "One Hundred and One Dalmatians" (1961).
Målgruppsförbud
Där Disneyfilmen om dalmatinerna är tydligt målgruppsinriktad mot barn är "Raider" ingen renodlad barnfilm. Före Sverigepremiären talades det till och med om ett totalförbud. Dagens Nyheter 3 juli 1981 rapporterade:"Det sert (sic) mörkt ut för 'Hajen'-regissören Steven Spielbergs nya äventyrsfilm 'Jakten på den försvunna skatten' ('Raiders of the lost ark' som den heter i original). Enligt filmbolaget Cinema International i Stockholm anser filmcensorerna Åke Bengtsson och Roland Häggbom på statens biografbyrå att filmens våldsinnehåll är så omfattande att det inte går att klippa filmen så att det blir något sammanhang kvar. Filmen kanske därför måste totalförbjudas."[6]
Det blev inget totalförbud, men däremot en femtonårsgräns. Kanske var det olyckligt. Men var går egentligen åldersgränsen för överseende?
Handling
Det krävs ett visst mått av överseende för att se förbi alla sammanträffanden som håller ihop filmens story, vilken går ut på att Jones år 1936 ska hitta den religiösa artefakten Förbundsarken, förvaringskista för Guds tio budord. Även "dom onda", i filmen representerade av Hitlers nazister, söker finna den. Bäst då att "de goda" med Indy i spetsen hinner före. Vilket de så klart gör, och alla nazister dör. Slut.Men vad händer däremellan?
För att hitta Förbundsarken behöver Jones solens hjälp. Solen ska nämligen lysa genom en medaljong, satt uppå en stav av viss höjd, placerad i ett särskilt kartrum på en speciell plats. När anordningen är på plats och solljuset bryts genom medaljongen kommer Förbundsarkens förvaringsplats utlysas på kartan.
Passande nog har Jones tidigare flickvän eller älskarinna (it's complicated) medaljongen i sin ägo. Jones ber om att få den, men hon vägrar avslöja var den finns. Just när Jones lämnat rummet dyker nazisterna upp och ber om medaljongen. Jones kommer som av en händelse tillbaka. Eldstrid utbryter.
Den scenen refererades till i framtiden; Eldstriden parodieras nämligen i filmen "The Mask" (1994). Pistolskjutande män tar skydd bakom nervälta bord; Tempot är uppskruvat och kulorna viner och det börjar brinna. Kanske tappade någon en fackla? Poängen är att medaljen i tumultet råkar hamna i elden. När nazistledaren senare får syn på den och greppar tag om den så bränner han sig rejält, och tvingas fly från platsen, utan medaljongen.
Senare i filmen har dock nazisterna börjat gräva efter Förbundsarken. Vadan detta? De måste ha gjort en kopia av medaljongen. Aha, brännmärket som den glödgade medaljongen lämnat på nazistens hand måste ha använts som förlaga till nazisternas replika. I så fall saknar replikan medaljongens andra sida. Vad kan det betyda? Jones och arkeologkollegorna diskuterar saken. Genom att nyttja informationen på medaljongens båda sidorna lyckas de räkna ut höjden staven måste ha för att solen ska lysa på rätt plats. Nazisternas avsaknad av ekvationens andra hälft innebär att de givit staven fel höjd, vilket fått solen att utlysa fel grävplats, varpå "de onda" gräver på fel ställe.
Hela öknen kryllar av grävande nazister när Jones beger sig till kartrummet med medaljongen. Med rätt höjd på staven utlyser solen det rätta grävstället, där "de goda" prompt börjar gräva.
Förbundsarken befinner sig i en underjordisk gravkammare. Men - vilket är ett kännetecken för filmen som helhet - lugnet blir kortvarigt. Nazisterna upptäcker nämligen grävhålet, gravkammarens tak, där Jones firat ner sig med ett rep. Nazisterna drar upp repet och Jones blir fånge i gravkammaren. För säkerhets skull kastas tidigare flickvännen också ner i kammaren. Hon har tidigare tillfångatagits, i snabba jaktscensklipp, även de kännetecknande filmen.
Mer action än djup
Hela filmen kan ses som enda lång jaktscen. Karaktärerna är schabloner och det får man nöja sig med. Den djupaste personliga insikt som ges om Jones är att han ogillar ormar. Det står klart redan i inledningsscenen, där Jones beträder en tempelskattkammare, undviker trampfällor som utlöser giftpilar, lägger beslag på en gyllene statyett, varpå hela skattkammaren börjar falla samman, sten för sten; i en ikonisk scen börjar en stor stenbumling rulla efter den flyende Jones. Väl i säkerhet kliver han ombord på ett vattenlandat flygplan som omgående lyfter. I flygplanets cockpit ligger en orm. Kompanjonen i planet bredvid säger att det är hans husdjursorm, inget att oroa sig för. Men Jones gillar inte ormar, anmärker han.Cliffhanger
Och nu, om vi återgår till den instängda hjälten, råkar även gravkammaren han fångats i vara fylld av just ormar. Vilken otur. Hur ska Jones ta sig ur gravkammaren? Tittaren behöver inte vänta tills nästa vecka för att få reda på svaret. Ormar ses slingra genom små hål i en vägg. Jones använder sin piska för att välta en staty som raserar den ihåliga väggen. Sedan ruckar han på en stenbumling som händelsevis råkar sitta löst, för att i hålet som uppkommer fly ut från gravkammaren.Action på djupet
Ute i det fria avlöser jaktscenerna varandra: den omtalade lastbilsjakten, en boxningsmatch med en skallig nazist omkring ett rullande propellerplan samt kostymbyten i en undervattensbåt.Slutet
Till slut blir det för mycket. Slutet håller inte måttet. Nazisterna har synligen segrat och öppnar Förbundsarken, varpå en magisk spökenergi släps fri, som resolut tar kol på alla nazister inom synhåll, genom att smälta deras ansikten. Hjältarna överlever genom att blunda. Scenen kan svårligen uppskattas av andra än äldre barn; överseendet har sin gräns.Det finns dock ytterligare en scen innan filmen är slut - en scen för dom vuxna: Jones i sin arkeologroll i samtal med myndighetspersoner. Vad ska göras med Förbundsarkens? Myndighetspersonerna försäkrar honom att den kommer att undersökas grundligt, för att man verkligen ska kunna gå till botten med dess krafter och betydelse.
Den absolut sista scenen visar sedan Förbundsarken nerpackad i en trälåda som med en truck körs in ett gigantiskt lager bestående av ett myller av likartade trälådor. Så gick det med den grundliga undersökningen. Tydligen är slutscenen en referens till "Citizen Kane" (1941):
"'Raiders of the Lost Ark' is off and running at a breakneck pace that simply won't stop until the final shot, an ironic epilogue that recalls nothing less than ''Citizen Kane.'' That, however, is the only high-toned reference in a movie that otherwise devotes itself exclusively to the glorious days of the B-picture."[7]
Steven Spielberg
Filmens regissör Steven "Jaws" Spielberg ville göra en B-film med A-filmkvalité. I inspirationsfilmernas inspelningsdagböcker från 1930- och 1940-talen fann han att deras inspelningstid sällan sträckte sig längre än två månader. För egen del siktade han i hemlighet på sjuttiotre inspelningsdagar, trots att budgeten räckte till åttiofem.[5] Vidare påstod Spielberg att om han haft mer tid och pengar skulle filmen blivit för pretentiös; istället för trettio till fyrtio tagningar per scen gjordes tre till fyra stycken - endast det som krävdes, inte mer.[1]Ska man ha behållning av filmen får man således inte vara pretentiös, för det är ingen pretentiös film - trots eller tack vara det drog den in mest pengar av alla filmer som utgavs 1981.[8] Såhär beskrevs filmen av Time Magazine samma år:
"Raiders of the Lost Ark has it all - or, anyway, more than enough to transport moviegoers back to the dazzling, thrill-sated matinee idyls of old. It is surely the best two hours of pure entertainment anyone is going to find in the summer of '81, and it is almost equally certain to be the great commercial hit of the season - a blockbuster on the order of Star Wars and Jaws. Which is as it should be, since it is produced by George Lucas, 37, who created the former, and directed by Steven Spielberg, 33, who made the latter."[9]
George Lucas och Steven Spielberg
Lucas menar att filmidén kom till honom i en dagdröm han haft 1973. Han tänkte sig vilja göra en B-film han själv skulle vilja se. Succén med "Star Wars" (1977) kom emellan, men under en respit kort därefter, på en strand i Hawaii, samtalade han med vännen Spielberg, som själv inte heller låg på latsidan, utan nyligen hade gjort "Jaws" (1975) och höll på att filma "Close Encounters of the Third Kind" (1977). Under samtalet påtalade Lucas att han ville gör en "filmserie som återupprättade äventyrsfilmgenren", medan Spielberg å sin sida påtalade att han ville göra "en James Bond-film utan hårdvaran".[10] Han var trött på mekaniska hajar och ufon. Lucas försäkrade Spielberg att hans dagdrömda filmserie helt skulle sakna metallföremål.Stenen hade satts i rullning.
Ett sinne såsom ett barns
Som så ofta med Lucas kom det att bli en hel franchise med filmer, datorspel och leksaker - ett barn behövde man nog trots allt vara - ett barn äldre än femton år ("Barnastasia - Sandrosen bakom glasrutan").Källor
[1] http://content.time.com/time/subscriber/article/0,33009,949205-5,00.html[2] https://newrepublic.com/article/134104/old-ark-new-covenant
[3] https://www.rogerebert.com/reviews/raiders-of-the-lost-ark-1981
[4] https://www.newyorker.com/magazine/1981/06/15/whipped
[5] https://www.rollingstone.com/movies/movie-news/inside-raiders-of-the-lost-ark-69261/
[6] https://tidningar.kb.se/8224221/1981-07-03/edition/0/part/1/page/12/
[7] http://movies2.nytimes.com/books/97/06/15/reviews/spielberg-raiders.html
[8] https://www.businessinsider.com/highest-grossing-movie-the-year-you-were-born-2016-4
[9] http://content.time.com/time/subscriber/article/0,33009,949205-1,00.html
[10] https://archive.nytimes.com/www.nytimes.com/books/97/06/15/reviews/spielberg-filmserials.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar