Missing a soul

Själ av orden

"Missing a soul?", läste högskoleklasskamraten Eric högt från datorskärmen. Jag var den tilltalade. Det var mina ord. Det låg en förväntan i uttalet, och han vände huvudet från skärmen till mig. Var hade jag fått detta ifrån?

Året var 2012. Jag studerade datorspelutveckling och ingick i ett grupparbete. Dagen före hade jag sammanställt en lista med nicknames till datorspelet vi utvecklade. Det var ingen lista gruppen förväntades kommentera eller ens läsa igenom. Ett av namnen på listan hade varit just "Missing a soul", som i och med högläsningen hade fått liv utanför mitt eget sinne.

Mina ord igår, Erics ord idag.

Jag hade jag planterat ord i en annan människas medvetande.

De hade grott i mig, men slagit rot på annan ort.

Självmedvetenheten

Det är ju där jag vill vara, i en annan människas medvetande. Jag hade inte insett det då, 2012, men idag insåg jag det, när jag tycktes ha trängt in i Esmeraldas medvetande. Eller snarare hade hon trängt in i mitt, inspekterat faciliteterna och avlämnat sin rapport:

"Mitt perspektiv är bara att jag inte känner att jag har något behov av att prata med dig i telefon. Det  finns ingen poäng för mig. Jag föredrar och prioriterar relationer som jag har irl.

Du är verkligen en annorlunda person. Otroligt intensiv och kan nog lätt uppfattas som krävande, iaf över text. Och just att du hänger upp dig på personer gör att man får ett slags ansvar som man aldrig bett om eller velat ha. Det känns inte som att det är på bådas villkor. Utan mer att du BEHÖVER någon så mycket, och att jag vill vara med folk för att jag gillar just dem, inte att jag behöver någon. 

Vi har heller inte så mycket gemensamt och jag upplever att du har svårt att se saker ur ett annat perspektiv, utan att överanalysera. Vilket du gör ca hela tiden. Jag brukar vara den som överanalyserar, men du är verkligen mästare. Eller så handlar det mer om att du faktiskt berättat om varenda liten tanke och tolkning. Det blir också väldigt intensivt."  

(Esmeralda, via Facebook Messenger 2020-04-22)

Hennes analys verkade bekant. Jag kom att tänka på en annan analytiker: Hasse från högskoletiden. Han tycktes också äga förmågan att ta sig in under huden och via blodomloppet nå hjärnan för att där åse vad som för en själv vore förborgat:

"
[...] 

Om du tillåter mig att spekulera lite så tror jag att du upplevs som snurrig för du gör väldigt annorlunda kopplingar mellan saker och ting I ditt huvud. Din pattern recognition och förmåga att se likheter/kopplingar mellan saker är out of control. Så det är svårt att hänga med på hur fan du har tänkt ibland. Många skulle förmodligen använda ordet "långsökt", för i deras värld är det långsökt. Självklart tycker inte du då att du är snurrig, för det är ju precis så du alltid har gjort.
Intressant nog så är det också precis den förmågan som gör dig smart och rolig. Komisk förmåga är ett av de största tecknena på hög intelligens i min bok, och du är jävligt rolig ^^ 

[...] 

Angående din personlighet så skulle jag beskriva dig som socialt väldigt uppenbart annorlunda. Det är svårt för mig att ge exempel eftersom vi inte träffats så mycket, så mitt urval är basically 0. Allting jag säger till dig här nu baserar jag mest på intuition och känslan jag fått om dig både från min egen bild och vad andra har sagt/visat. Också till rätt stor del på andra erfarenheter med liknande annorlunda "knäppskallar".
Kanske inte så värst satisfying svar att säga att du får lita på min intuition I det här fallen, but I guess it's all I got ^^ 

[...]
" 

(Hasse via Skype, 2016-07-24)

Självinsikten

Det sätter sig på psyket.

Tjejen jag varit kär i under gymnasietiden, som jag skrivev ett långt brev till, långt för en sjuttonåring: 2000 ord. Hade aldrig vågat prata med henne, men skriva kunde jag ju. Hennes svar?

"bara låt mig va i fred för guds skull, brevet e typ sjukt, adjö!!" 

(Nadine, via MSN Messenger 2007-07-19)

Att ständigt hänga löst.

Men polletten hade trillat ner. Som den gången när Eric, som hade lite udda humor, hade postat ett inlägg på Facebook där han ingått ett förhållande, fast med en kille. Tänkte att de kanske hade druckit, så hade Eric kläckt idén, tyckt det varit en rolig grej. Men när jag såg att folk hade lämnat lyckönskningskommentarer så tyckte jag skämtet hade gått för långt. När skulle skämtet... sen föll polletten ner, min själ.

Och jag insåg först idag vad "Missing a soul" innebar. Initialt hade jag tänkt mig någon utan själ. Fast det stod inte "the soul", utan det stod "a soul".

En själ.

Det var vad som saknades.

Ytterligare en själ, någons medvetande att vara i, att plantera ord i och växa i.

Man kan ha skäl att sakna en själ även om man själv har en själ.