En av alla själavandrare

Sara Lövestam skrev krönikor i Språktidningen. Krönikor med titlar som "Inte så enkelt att förklara så", där ordet "så" och dess användningsområden visade sig vara mer invecklade än vid första anblick. Ofta är det ju så (en mening helt i Saras förmodade smak).

Ur krönikan: "Så... är du singel?"

Sara var dock varken singel eller intresserad av män. Men jag hade i fantasin funnit en som var det.

Hade hittat prästtjejen Marika/Marike (se "Henry Jekyll och Systembolagsbesöket") då jag sökt efter evenemang på Facebook. Hon verkade vara singel, och dessutom mansintresserad. På julafton skulle hon stå vid en krubba i kyrkan och predika. Fantasi 1: jag håller upp plakat med budskapet "ring mig". Fantasi 2: jag går fram till henne efteråt och tar emot hennes "jag är tyvärr inte intresserad" med ett "hälsa Gud från mig". Fantasi 3 kom till mig under morgontandborstningen (det är något visst med tandborstningsfantasier, och parenteser som inte tillför något; en parentes i Saras smak kanske; undrar om hon föredrar tandkräm med mintsmak?): jag lämnar en lapp efter hennes predikan, där det står: "Det jag vill säga dig lämpar sig inte i Guds hus. Möt mig vid..."

Sen fick det vara slutfantiserat. Hade världsliga saker att ta itu med. Tänkte skriva ut en Lasse Stefanz-biljett (2020-01-05) på biblioteket, och sedan gå tvärsöver gatan till en gratiskonsert i kyrkan 18:00.

Halvmörker och halvkyla. Fick span på en tjej på gåtan. Jag behövde mina uppvärmningsminuter. Några dagar tidigare hade en tjej sluppit igenom just för att hon kommit emot mig och passerat vidare åt andra hållet. När mina uppvärmningsminuter hade tickat ut var hon ohjälpligt passerad. Men nu vände jag om i förebyggande syfte, för att urverket skulle hinna ticka färdigt. Hon parkerade sin cykel, och vände tillbaka till fots. Hon verkade skola gå in i Citygallerian, där bibblan låg. Hon gick in. Var ju ändå på väg dit. Fortsatte efter.

Vilda musen dök upp i de automatiskt öppnande dörrarna. Vi såg på varandra. Kände vi varandra tillräckligt bra för att stanna och småprata? Jag hade redan stannat. Tog ut hörsnäckorna ur öronen. Hon frågade om det var biblioteket som gällde. Nämnde Lasse Stefanz-biljetten och gratiskonserten. Hon skulle köpa en gran. Jag tittade bort mot torget där det förmodades säljas dylika. Såg den stora granen som stod där och skämtade om att hon ju kunde köpa den. Hon sade att hon mött en kompis och att dom hade skämtat om precis det.

En av alla andra. Som i en annan tid, framför spegeln med mitt ex. Såsom jag gjorde, gjorde även hennes förra kille. En av alla män.

Vart tog tjejen jag hade span på vägen nudå? Borta.

Att skriva ut biljetten via "Princh" (vart får de allt ifrån?) krävde Mobilt BankID, vilket krävde Android 5.0 eller senare. Min telefon hade Android 4.4.4. Gick tydligen att fixa "lösenord via SMS" genom Internetbanken. Men det fick jag göra hemma i så fall. Nåja.

Väl ute på gågatan igen så ("So easy to look at") var hon där igen. Först var jag inte säker på att det var samma tjej. Men det var det ju. Gångstilen - som en munk som kånkade tre vinterdäck nerför en brant trappa - check. Hon svängde av på en sidogata. Även jag svängde in och såg henne framför mig. Men så ("so hard to define") plötsligt var hon borta igen. Jag hade varit för nonchalant i uppsikten av henne. Hade antagit att hennes materia inte skulle kunna uppslukas av intet vilken sekund som helst. Hon måste ju gått in i någon butik? Såg henne strax därefter inne på Hemmakväll. Nu var det bara att vänta ut henne.

Gick fram och tillbaka några gånger. Minuterna gick. Fem eller tio. Ställde mig en bit från dörren. Hon kanske jobbade där, skulle ta kvällspasset? Här kunde jag ju inte stå hur länge som helst i kylan? Gick några vändor till. När dörren öppnades och det inte var hon, utan istället en tonårig kille, så ("Sara, Sara") märktes det att jag var på redo, för jag ryckte till inombords. Men så ("radiant jewel") kom hon ut till sist, just när jag höll på att gå förbi i en av vändorna. Passerade henne först. Hon stapplade bortåt på den tomma sidogatan. Jag var snart ikapp.

"Ursäkta mig", sade jag. Hon verkade skrämd. "Skrämde jag dig?", frågade jag förvånat. Hon sade att det inte var någon fara, att hon "varit i sin egen värld" bara. Frågade vart hon var på väg. "Till systemet", sade hon. Hon gonade in sig i situationen, och blev mer tillmötesgående med blicken, som att jag skulle fråga om vägen, eller meddela henne om ett stort arv. Ville inte ge henne några falska förhoppningar, så jag gick rakt på sak: "Är du singel?", frågade jag (tror inte ens jag hade ett "så" i början).

"Jajo det är jag, men... vi kan nog sluta redan här tror jag". Visste inte vad jag skulle svara på det. Hon lade till: "...eller hur tänkte du?" Jag nämnde att det var en konsert i kyrkan nu snart här. Hon sade att det inte var hennes kopp te, före hon önskade mig en "bra kväll" och gick iväg. Var för paff för att uppfatta att situationen glidit mig ur händerna. Tog några minuter att ta in. Som Per-Arne i Kvarteret Skatan, när Carita påstår att "Döden" varit inne i husvagnen och tagit hans chips: "Men (kan inte med att skriva "så")... då har jag inga chips då?"

(på tal om chips: när jag dippat chips i smält choklad hade min mammas sambos dotter meddelat att sånt fanns redan i USA; en av alla chokladchipsdippare)

Kanske var det något missförstånd? Kanske trodde hon att jag var en av alla män? Eller så var det precis det jag var. Att fylla trettio innebar kanske just den insikten: du är inte först med att fylla trettio, skämta om granar, dippa chips i choklad, vara med eller försöka vara med, tjejer. Hon visste hur dom skulle tas, männen - som en utförligt överklagad bygglovsansökan besvarad med: "Tillräckliga skäl föreligger ej".

Kyrkan. Konserten. Frukten jag inte fick dela med Doris (glömde fråga vad hon hette). Stod 10 personer utanför, och en grönbaskrad väktare i kyrkoporten. Det var fullt. Han fick inte släppa in fler. Brandsäkerhetsföreskrifter. En tant sade sig skola sluta betala kyrkoskatten. Det hade jag gjort för flera år sedan, tänkte jag. Sen fick jag syn på en tjej i gul reflexväst. Men nej, tillräckliga skäl förelåg ej. Det var fullt. Fantasisäkerhetsföreskrifter. En av alla, amen.

Så... själavandringen fortsätter.