Danskursen vecka 11 av 10 - Extratillfället

Fem korta nedslag detta extratillfälle, samt en parentes efter ett kolon: (nytt: mannens duttstegande i foxtrot. Mannen snurrar höger intill sidan i bugg; endast ytter-ring, färre kvinnor än män, vilket ledde till "pausplatser")

Nedslag 1: Sista chansen kom och gick. Stötte på två nya i ringarna. Den ena hade setts krama en annan kille innan det hela drog igång. Den andra var oklar. Hon hade en nerfilad tandrad så att alla tänderna i främre överkäken var helt jämna. Hade sagt att min tandläkare brukade säga att jag hade fina tänder, men att jag brukade tänka att så säger dom väl till alla. Det var då jag fått syn på hennes raka tänder, och sagt: "Så säger dom väl till dig också?" Men det hade tydligen inte sagts henne. Hon hade sagt att jag hade fått in stilen i bugg, eller något sådant. Och jag hade sagt att eftersom hon gick tredje fortsättningskursen, så kunde jag ta åt mig. Det var så jag hade kommit in på tandläkarsägningen. Men jag frågade aldrig om hon var singel, vilket grämde mig på vägen hem efter detta extratillfälle, vecka 11 av 10. En sista chans, och jag tog den inte. Jag skulle ju aldrig träffa henne igen.

Nedslag 2: Dock hade jag vunnit stolpstriden med mig själv i pausen. Stod en bit från stolpen och glodde på det pratade folket omkring mig. Alltför självmedveten i nykterhetens boja. Så ställde sig plötsligt en kvinna vid stolpen. Hade sett henne valla omkring tre barn tidigare veckor. Så att jag våga gå fram till hennes var mest en utmaning för att se om jag kunde. Det gick en minut. Musiken på pausdansgolvet tystade, så jag tänkte att pausen var slut. Men en ny låt började och pausen fortsatte. Det gick en minut till. Jag gick fram. Cirka två steg. Till kvinnan vid stolpen. Sade något om det nya duttsteget i foxtrot. Hon sade att man dansade olika i Skåne, Växjö och Umeå (av alla ställen; tydligen hade hon varit på en dansbandsvecka där). Jag anmärkte att det var kanske som med dialekter. Sen var pausen slut.

Nedslag 3: Det hade också dykt upp en man, ganska lång (eller snarare vanlig manslängd), ungefär i min ålder: "Jaså då är såndär följare, eller vad det heter", sade jag. Det var han. Det fjärdeväggsföreslagna temat från avslutningsfesten (se "Danskursens avslutningsfest") dök alltså upp igen. Nu hade jag alltså verkligen "gått hela varvet runt".

Nedslag 4: 29-åriga (samma ålder som mig) Louise (se "Danskursen, vecka 10 av 10 - Runaway"). I ringarna stod dansparen mitt emot varandra och höll varandras händer, mannens vänsterhand i tjejen högerhand och mannens högerhand i tjejens vänsterhand. Som det blir när man står mitt emot varandra. Instruktören sade att föraren skulle höja sin vänsterhand. Så jag höjde min vänsterhand. Louise, som märkte att hennes högerhand höjdes, sade: "Vänster". Så jag dubbelkollade instruktören i mitten; jag hade höjt rätt hand. Tänkte ta upp att i vissa kulturer så hade man absoluta riktingar, baserade på väderstreck, snarare än relativa, som ju höger- och vänster är exempel på: mitt vänster blir ditt höger, om vi står mitt emot varandra. Hann dock inte säga det eller på annat sätt förvalta händelsen, för det var partnerbyte nästan direkt. När jag sedan fick Louise igen i andra varvet, någon timme senare, sade jag: "Vänster eller höger?". Men hon hade tydligen glömt hela intermezzot. Frågade om hon mindes att hon hade dansat i tolv år. Det mindes hon. Och att hon hette Louise? Det mindes hon också. Vet inte om hon förstod hur jag menade, och inte heller visste jag vad som försiggick inom henne. Hon kanske inte var så värst skarp? Det kanske var så enkelt? 

Nedslag 5: Danslogen.se nämndes i slutet av en instruktör. Någon av de utomsocknes hade nämnt den sidan avslutningsfesten. Hade sett redan sett via just Danslogen att Lasse Stefanz skulle komma till Karlshamn 5 januari 2020, vilket också nämndes nu. Det kostade dock 250 kronor. Var det värt det? Fick fundera på det.