Nobelpriset i kemi och fysik 1965

Nedan följer ett citaturval från fyra svenska dagtidningssidor daterade 22 oktober 1965, alla innehållande frasen "Richard Feynman".

Nobelpriset i kemi 1965

"Kemipriset gick till en man som ansetts mogen för utmärkelsen i snart 20 år. Harvardprofessorn Robert Burns Woodward. Han är den ende som ensam får ett helt naturpris i år."[3]

Syntestrollaren

"För 20 år sedan framställde Woodward på konstgjord väg ämnet kinin. [...] Några år senare byggde han i laboratoriet den atomgrupp som bildar giftet stryknin.[3] [...] För några år sedan angrep Woodward uppgiften att med konst framställa klorofyll,[4] [...] En trollkarl som Woodward skulle antagligen ha blivit bränd på bål om han verkat på medeltiden, skriver professor Holger Erdtman i dag i DN. 1965 får han Nobelpriset.[3] [...] Det sägs att han ett tag blev avstängd från MIT för att han vägrade delta i gymnastiken. Han tar bilen i stället för att gå två kvarter."[5]

Magin i det allmänbegripliga

"Det är mycket svårt att på ett allmänbegripligt sätt klargöra Woodwards insatser. På engelskt språk karakteriseras de ofta med adjektivet "spectacular". Det är kanske lätt att förstå att det stegvisa uppbyggandet av en mycket komplicerad molekyl kan vara en särdeles svår uppgift men de närmare finesserna kan endast uppskattas av fackmannen."[4]

Stryknin och inkognitoslipsen

"Strykninsyntesen kan betraktas som en triumf för det mänskliga intellektet men praktiskt har den ej haft någon direkt betydelse. Mänsklighetens behov av stryknin är rätt begränsat och kan lätt tillgodoses av S t r y c h n o s-trädet, där det giftiga ämnet förekommer i bark och frön. [...] År 1954 publicerades syntesen av stryknin, som väckte stor förvåning och som Woodward själv nog betraktar som en av sina främsta prestationer. Vid en kongress för ett decennium sedan uppträdde han i blå sidenslips med broderad strykninformel (förmodligen något stiliserad och förenklad). Nästa dag hade han helt ordinär slips. Tillfrågad om orsaken svarade han: "I dag är jag inkognito"."[4]

Fugufiskens gift och James Bond

"[...] i hans laboratorium här vid Harvard, där champagnen kom fram på torsdagen, hänger en uppstoppad japansk fisk som professorn läst om i en James Bond-bok. Fisken bär på ett gift lika farligt som stryknin[...] Den fula fisken över den vackra sekreterarens bord kom efter den senaste syntesen, uppbyggnaden av tetrodotoxin. Varje beundrare av den oförvägne Bond - och dit hör Nobelkemisten vid Harvard - känner till levergiftet i fisken "fugu" sedan han läst om självmordsträdgården i Japan."[4]

Nobelpriset i fysik 1965

"Av fyra pristagare i fysik och kemi är tre amerikaner. Den fjärde är japan. Fysikpriset delas på tre, amerikanerna Julius (sic) Schwinger, 47, och Richard Feynman, också 47, samt japanen Sin-Itiro Tomanaga, 59."[3]

Fysiskt omöjligt

"Fysikherrarna belönas för insatser som omöjligen kan förklaras kort och enkelt. Deras specialområde heter "kvantelektrodynamik". Belöningen får de för arbeten som de utförde redan under 1940-talet."[3]

Spridda tankar

"[...] Feynman, som alltså var blott 31 år när han nådde sitt mål betonar att han (sic) forskningar varit rent teoretiska. - Det finns ingenting av experiment i mitt arbete, inga direkta laboratorieforskningar. Det är någonting som man har i huvudet, jag snarare arbetar ut med papper och penna för att uttrycka det allmänt.[2] [...] De två amerikanska vinnarna, som delar priset med japanen Tomonaga, är fast anställda tänkare. [...] Tankarna gäller materiens sammansättning. - Ibland får jag ett bra uppslag om t.ex. kvantelektrodynamik när jag rakar mig, säger professor Schwinger. Eller också strax innan jag somnar efter en dags eller ett dygns hårt tankearbete. [...] - Just nu arbetar jag knappast alls, säger professor Feynman. Jag har inga goda idéer. Kanske börjar jag bli gammal (47). Jag har så ont om idéer att jag har börjat lära mig teckna i stället. Det vore fint om Nobelpriset gav mig ny inspiration. Julian Schwinger medger att han är tankspridd. Han vet en hel del om atomernas bakgrund, sådant som kan leda till kontroll av universums energiresurser. Men han kommer först inte ihåg hur gammal han är - 'jag måste göra ett överslag' - och ser sedan överraskad ut när han fastnar för 47 år, jämngammal med Feynman. [...] Om han [Schwinger] deltagit i Vietnamnprotesterna? Det vet han inte riktigt: "det kommer så mycket papper som man skall skriva på"."[5]

Fruarna och den fysiska förklaringen

"Hustrun sysslar inte med vetenskap och Robert (sic) Feynman avböjer att ge detaljer. "Jag är nöjd med att jag har en vacker hustru." "Men vad sysslar hon med?" (Denna eviga svenska betoning av kvinnans emancipation.) "Hon är väl inte bara vacker?" Frågan får det svar den förtjänar: "Är det så bara det?""[2] [...] Han har aldrig varit i Sverige men i december tar han med sig sin fru Guueneth (sic), som nu också har ett telefonvittne på att pristagaren sagt att hon skall få bestämma vid familjen skall göra med pengarna. [...] Att få med fru Tomonaga på bilden visade sig dock vara en omöjlighet. Hon klagade över sin klänning, över sin frisyr och fann tusen japanska ursäkter: - Det är ju inte jag som fått priset. Det är ju min man. Jag är ju bara en kvinna. [...] Eftersom ursprunget till priset ju ändå är professor Tomonagas resultat genom forskningen i kvantelektrodynamik borde detta ju i alla fall beröras, så jag bad honom förklara lite populärt vad det egentligen går ut på. - Att det har med strålning att göra vet jag, men är det sant att det kommer att få betydelse för samtida rymdforskning och rymdfärder? frågade jag. För första gången ett definitivt svar från en plötsligt mycket vaken och mycket energisk Tomonaga: - Nej! Och jag kan inte förklara det populärt. Det skulle bli oförståeligt inte bara för er utan också för mig. Om jag översätter från japanska till engelska och ni sedan från engelska till svenska skulle ingen förstå ett ord av vad det rör sig om."[5]

Berömmelsen och televisionsbussen

"- Tänker fru Tomonaga följa med till Sverige? - Kanske det. Vill du? frågade han sin hustru, som satt försjunken i drömmar på sin kudde. Hon såg litet förvirrad på oss och svarade tankfullt: - Vet Ni, jag sitter och undrar vad det här kommer attt (sic) betyda för oss. Så mycken berömmelse och så mycken ära... [...] Och så tog plötsligt det relativa lugnet slut. Tambur och hall fylldes av besökare, televisionsbolaget körde in på gräsmattan med en stor buss och mängder av fotografer och hallåmän, illsamtal kom från Amerika och telefonisten upplyste ilsket att hon hade en kö av samtal från hela världen väntande, fru Tomonaga lutade huvudet i händerna och professorn själv svepte med en magnifik gest kimonon till rätta och gick ut att möta invasionen. Livet i rampljuset kunde börja."[5]

Citatkällor

[2] Dagens Nyheter 1965-10-22 (sida 6)
[3] Expressen 1965-10-22 (sida 52)
[4] Svenska Dagbladet 1965-10-22 (sida 10)
[5] Svenska Dagbladet 1965-10-22 (sida 11)