tisdag 15 september 2020

Två röda rosor växte ovan jord

Fasettögon

Hennes ögon såg inte mig som mina såg henne, som bröt vi ljuset på olika vis. Insekten såg det ultravioletta i blomman, men blomman tittade inte tillbaka.


Ett eko av ljus

Seendet berodde av solljusets reflektioner på tingen vi ansåg oss se. 

Strålarnas studsande kring.

Som ett eko av ljus.


Svart eller vitt

Att se var att ta in reflektioner av ljus, på samma sätt som att höra var att ta in reflekterande ljudvågor. Om man inte var en fladdermus och såg med ljud.

Det tomma rummets eko var i färgernas värld vitt - allt ljus reflekterades. Vi såg allreflekterande ytor som vita, utan att reflektera över det. Svarta ytor å sin sida reflekterade inget ljus. Svarta hål var becksvarta just för att inget ljus kunde fly därifrån.

Vitt var allt och svart var inget, reflektionsmässigt; absorptionsmässigt var det tvärtom. En vit yta absorberade inget, medan en svart yta absorberade allt. Det var därför svarta ytor blev varmare än vita, för att solljus inte bara manifesterade färg utan även värme.


Roses are red, violets are blue.

Men allt var inte svart eller vitt.

I gråskalorna fanns färgerna.

Växter var gröna för att de absorberade rött och blått ljus, medan grönt ljus reflekterades.

Växterna var alltså gröna för att de inte gillade grönt ljus.

Växternas rötter var vita för att de inte gillade solljus överhuvudtaget, då de höll till under jord.

Den som inte gillade sol behövde inte reflektera över färgval.

Den som inte gillade sol höll sig i skuggan.

Varför var skuggor svartvita och inte i färg?


Ögats val och ve

Den upp- och nedvända bilden i en camera obscura, såsom havets spegelbild av staden dikt an.

Och himlen var blå för att vi ville ha det så.

Om ögat kunde välja vad det kunde se.

Jag kunde verkligen inte se vad hon inte såg i mig.

Wondering what she don't see in me 
I've been funny, I've been cool with the lines
Ain't that the way love's supposed to be? 
(Jessie's Girl, 1981)


Skuggspelet

Man fascinerades av det man inte förstod. Det var som att hon skrev i ljus - fotografi - om så än i månsken. Man kunde se månsken som allt i skugga, månen som skuggade jorden.

Och skuggor var inte alls svartvita, snarare mindrevita, mindre reflektion av det allvita.

En ögonvita kunde ingenting se, medan ögats mörka pupill slukade allt ljus - det dunkelt sedda var det dunkelt tänkta.

Det gick inte att förstå och det fanns ett namn för det: qualia.


The apple of my eye

Ögat var en ros, synnerven dess rot och hjärnan den mörka jord där vi alla skola åter varda.

Begravning i eget huvud.

Men före det en massa ljus och blomningar och vissningar av ögats kronblad. Fördunklade av tid och envig, alltmer i skugga och till slut en främling bland egna rosor.

Ett förfrämligande av jaget genom eget eller annans öga.

Att bära olika lins på vardera öga.

Att plantera rosor i annans växthus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar